Falska förhoppningar
Det är samma sak varje månad. Min värld rasar samman när jag får mens, jag lyckas bygga upp någon slags styrka och förhoppning till att lyckas ändå. Efter ägglossning börjar jag hoppas så mycket att jag får inbillade symptom, ömma bröst, illamående, oftare kissnödig mm. Men sen kommer mensen igen, och världen rasar ihop igen. Jag börjar tänka på att avsluta altihop, strunta i att få barn, strunta i sjukhusbesök och mediciner. Men på något sätt lyckas jag varje gång få tillbaka orken och lusten till att fortsätta en månad till.
De falska förhoppingar man själv bygger upp är under tiden jättehärliga. Jag tror att jag är gravid när jag vaknar och mår jätteilla, har ont i brösten och kissar för mycket. Men när mensen kommer, och jag förstår att det bara var mina falska förhoppningar som gav mig symptomen, vill jag bara ge upp. Ibland vill jag till och med ge upp livet.
Denna månad har jag också ömma bröstvårtor, som jag alltid får efter ägglossning. Men jag vågar inte lita på vad jag känner, för det kan bara vara mina falska förhoppningar om att få en egen ägglossning som skapar det. Jag är så förbannat trött på att gå igenom samma sak varje månad, men förhoppningsvis blir det lättare när vi i februari går vidare med andra behandlingar, vad det nu än blir. Nu måste vi ställa in oss på att klara av spoolningen, och att det förhoppningsvis visar fri passage.
Falska förhoppningar förstör mig!