Hopplöshet
Anledningen till att det är så tyst från mig är för att jag helt tappat hoppet. Jag vet att vi är unga, att vi har stor chans att få barn. Men just nu känns allting helt jävla hopplöst. Mensen kom i måndags, så vi misslyckades med vår första Gonal-F behandling. Det gör ont i mig att veta att vi inte får göra IVF förrän om fyra år, och om vi inte lyckas med Gonal-F så måste vi vänta den tiden. Allt känns kört.
Om jag var fyra år äldre hade vi fått gått igenom IVF nu, och förhoppningsvis ha lite högre chans att lyckas. Men nu är vi fast, fast i livet och fast i den ofrivilliga barnlösheten. Jag vill ha en paus nu från detta, och i september när fertilitetsmottagningen öppnar igen efter sommaren så får vi ta ställning till om vi ska fortsätta eller inte. Just nu vill jag inte, men jag vet att det är för att jag fortfarande är inne i den sorgebubblan en hamnar i efter ett misslyckande.
Den nya regeln om åldersgräns är ren diskriminering. Vem fan bestämmer att jag skulle vara sämre mamma än en som är fyra år älde? Bullshit om jag får säga det...
skriven
Hej! Hittat hit då vi befinner oss i samma sits. Fast jag är 33 så tiden börjar springa iväg. Ett hopp du kan tänka på iaf är att statistiken säger att de flesta par brukar bli gravida efter tre hormonssprut- behandlingar, så bli inte allt för nedslagen att det inte funkade första försöket. På't igen bara 💪🏼 Plötsligt händer det! :)