Sista inlägget som gravid
Imorgon går vi in i vecka 39. Jag kan inte förstå hur tiden kunnat gå så fort, och hur den fortfarande kan gå så fort. Jag läser om så många gravida som tycker tiden varit lång och att sista tiden är långsam. Så känner inte jag, jag känner nästan att
jag vill att tiden ska pausa lite, jag vill vara gravid längre. Jag älskar min kropp som gravid, jag älskar mig själv som gravid och har fått en helt ny inställning till både mig själv och livet. Samtidigt så vill jag ju såklart att vår bebis ska
komma. Jag vill ha henne här i mina armar och älska henne. Men jag kan inte riktigt föreställa mig livet som förälder, det är svårt att förstå att JAG ska bli förälder. JAG ska få uppfostra ett barn till att bli en stark, självständig och trygg person.
Tillsammans med min fästman ska vi uppfostra ett barn, helt sjuk tanke.
Jag längtar så mycket, samtidigt som jag vill leva lite mer just nu. Jag är mentalt och praktiskt förberedd, men jag vill njuta av graviditeten en liten stund till.
Jag tror att detta blir det sista inlägget som gravid, om några veckor har vi henne här. Jag var hos (troligtvis) sista besöket hos barnmorskan under veckan. Mitt blodtryck hade ökat till 110/80, vilket hon sa var ett tecken på att förlossningen är nära.
Bebisen ligger så långt ner som går och är helt fixerad. Hjärtslagen slog precis perfekt, jag har gått upp 9 kilo, har bra blodvärde och mår jättebra. Jag är snart i vecka 39 och har helt och hållet sluppit alla besvär som gravida kan få. Jag är så
lyckligt lottad över att må så här bra. I måndags tränade jag badminton i en och en halvtimme, utan problem. Jag har inga problem att röra mig, magen är ganska liten och är aldrig ivägen, jag är inte tung, har inte blivit vätskefylld i händer eller
fötter. Min graviditet är perfekt, och det är jag så tacksam för.
Snart börjar livet som förälder och det ska bli fantastiskt! Jag är redo nu!
