Skam
Jag känner en skam. Igår på fertilitetsmottagningen fick vi goda besked, verkligen! Vi får fortsätta behandlingen och ska öka till dubbeldos, så det är suveränt!
Men, jag känner skam när jag har träffat den där läkaren. Jag skäms över mig själv, över att jag finns. Hon utstrålar något som får mig att känna mig sämre som människa.
Jag skäms över min vikt, jag skäms över att ligga med benen isär inför henne, jag skäms över att ens existera när jag pratar med henne.
I mitt huvud försöker jag intala mig själv att jag är bra. Att jag får äta en jävla pizza i månaden om jag vill, och en skål chips på en fredagkväll. Med gott samvete.
Men jag kan inte. Jag skäms.
Jag förstår inte vad denna sjukdom gör med mig, varför ska man känna såhär?
En siffra på vågen definerar inte mig som person, men ändå får den siffran henne att klanka ner på mig och hur jag är. Jag tror inte ens att hon själv är medveten om det, hon bara är sån.
Hon hälsar med "Har du gått ner något i vikt?".
Och säger hejdå med "Fortsatt att gå ner i vikt".
Jag har en klump i magen hela besöket. Tydligen förtjänar jag att nedvärderas, för att mitt BMI visar på en övervikt.