Vecka 13 - KUB
Min dåliga magkänsla stämde inte alls.
I magen låg en livlig, frisk bebis. Barnmorskan sa att siffrorna var "så bra de kan bli". Allting såg jättebra ut och det var låg risk för kromosomavvikelser.
Nu ska jag bara försöka kunna förstå detta och slappna av, men hur lätt är det? Det är så himla overkligt. Att behöva kämpa i två år för det första barnet, gå igenom hormonbehandlingar, tabletter och sprutor. Men att sedan bli gravid på första försöket
med andra barnet. Vad häftig kroppen är!!
Håller tummarna för alla er som kämpar just nu, en dag sitter ni här jag gör nu. Kämpa på <3
