Saker jag önskar jag visste innan jag blev gravid


  • Att man kan må helt fantastiskt bra under graviditeten. Jag bara väntade på alla besvär, som aldrig kom. Om jag blir gravid igen ska jag NJUTA! 
  • Att man blir allmän egendom. Folk man känner, inte känner, tycker om och inte tycker om kommer ta på magen, klämma på den och prata med bebisen. Det känns som ett övergrepp, och det önskar jag att jag visste innan så det inte skulle bli en sån chock att känna sig kränkt av en sån "liten sak". 
  • Att folk kommer kalla dig tjock, tjockis och liknande. Det gäller att må bra i sin kropp, annars bryter man ihop och gråter över att bli kallad tjock. Man tänker "MEN HALLÅ, JAG ÄR GRAVID!"
  • Att folk kommer komma med tips, råd och knep som är helt taget ur ingenting. Människor tror sig kunna veta om mitt barn är tjej eller kille genom magformen, hjärtslagen osv. De gamla myterna lever kvar och det blir tyvärr tröttsamt att behöva lära folk att det inte är sant, varenda gång!
  • Att man får en så stark oro för barnet redan från start. Man känner ett väldigt stort behov av att skydda sitt barn redan i magen, och det blir ofta övermäktigt. 
  • Att partnern inte alls förstår hur man känner för barnet. Man är helt ensam under graviditeten om att vara beskyddande och orolig. Det kommer för partnern först när hen får hålla i barnet. 
  • Vänner och bekanta man inte pratat med på lääänge kommer smygandes tillbaka för att det är spännande med en bebis. Samtidigt som många vänner och bekanta försvinner helt, för man kommer på helt olika vägar i livet. 
  • Det här med att boa. Det blir som en superviktigt livsuppgift att skruva fast skåp i väggen, rensa förråd, sortera saker osv. Man känner sig oerhört lättad efteråt, även för väldigt små förändringar. Man förbereder sig galet mycket på att bli förälder och då måste allt vara "perfekt"!
  • Tiden efter man är beräknad är plågsam. Man är psykiskt instabil och bara gråter och gråter. Man tror ärligt talat att man aldrig ska få föda!
  • Det är HELT okej och mycket vanligt att inte känna den konstanta lyckan när bebisen har fötts. Jag älskade inte mitt barn från första stund, och det är helt okej.
  • Amningen är riktigt jäkla svår. Det är inte så lätt som det ser ut på film. Att amningen inte fungerar får en att känna sig som världens mest misslyckade mamma.