vitrorpamirakel.blogg.se

Träning och hälsa är ett sånt himla laddat ämne. Jag har, som många andra också har, blivit påverkade av sociala media. Där står det hur man ska se ut, hur man ska träna, hur man ska äta och hur man ska vara. För mig som har använt träning och mat som misshandel mot min kropp, har nu under 2016 äntligen fått en helt ny syn på hälsa och allt vad det innebär. Jag var smal som barn och mådde verkligen bra. Men direkt när jag kom in i puberteten runt 9/10års åldern så började jag att gå upp i vikt. I takt med att brösten växte, jag växte och man fick hår på kroppen, så började även min vikt gå uppåt. Jag spelade tre sporter samtidigt under hela min uppväxt, åt bra mat och endast lördagsgodis, rörde mycket på mig på fritiden och älskade idrotten i skolan. Jag blev avundsjuk på mina kompisar som blev längre och smalare, meda jag blev längre och tjockare. När man var i den åldern var tjock det värsta man kunde va, man ville inte bli tjock. För mig placerades fettet ut på rätt ställen, så jag sågs aldrig som tjock, mer som kurvig och kvinnlig, tack och lov. Men vikten gick upp. När jag gick i nian och var femton år vägde jag 69 kilo, och då tränade jag mer än vad jag borde, och åt mindre än vad jag borde. Ändå gick jag upp i vikt.

 

Jag började påverkas mer och mer när instagram kom och alla de sociala medier som följde med när man köpte en Iphone. Jag mådde verkligen skitdåligt av det, och tyckte att allt var fruktanvsärt orättvist för att jag såg mig själv bli större ju mer jag tränade och mina kompisar blev smalare. Det var inte förrän i januari 2016 när jag fick diagnosen PCOS som jag förstod varför jag gått upp i vikt, jag är insulinressistent och allt jag äter omvandlas till fett. Allt från en chokladkaka till ett knäckebröd. Det var en sån enorm lättnad att veta vad felet var, och när jag fick Metormin i maj 2016 vände allting. Jag började gå ner i vikt utan att ändra min kost, det enda jag gjorde var att börja gå mer promenader. 

 

Idag betyder träning för mig att må bra. Jag tränar på gym två dagar i veckan och innebandy en gång i veckan och äter normal kost och unnar mig ibland precis som alla andra. Mn jag gör det för att det är kul och för att jag vill, inte för att jag måste. Jag har alltid haft en stark kropp, men jag har ändå alltid varit missnöjd. Idag är jag inte missnöjd längre. Jag ger min kropp det den behöver och det mår jag verkligen bra av. Jag har ett enda komplex, och det är för mina breda överarmar. Alla har komplex, och det kommer man aldrig över. För mig innebär det att storlek medium som jag har i toppar oftast är för smala i ärmarna, men large är för stort över midjan och magen. Men det är ett litet problem, det är ju ingenting som jag tänker på hela tiden. Jag älskar min kropp och skulle aldrig mer gå på alla förbaskade träningsquotes som dykt upp på flödet på instagram och facebook.

 

"Losing weight is hard, being fat is hard. Pick your hard". Detta ciatat är det värsta som finns. Att vara fet är inte alltid jobbigt, att gå ner i vikt är inte alltid jobbigt. Så för mig går det inte ihop. Jag är överviktigt enligt BMI, men mår superbra i min vikt. Jag har inte ett enda hälsoproblem eller problem att göra något som jag vill. Jag kan göra allt, däremot har jag tröttnat på att hata min kropp. 2017 ska bli ett år bara fylld av kroppskärlek. Inget kroppshat, inget stå framför spegeln och klämma sig på magen. Jag är vacker, snygg, fin, kurvig, tjock och det är inget fel med det!

 

Fuck PCOS som fått mig att misshandla mig själv.