Ledsen och rädd - bebis i säte
Igår var en sån himla jobbig dag. Jag var hos barnmorskan, och mitt sf-mått var lite bättre denna gång. Så det var verkligen skönt! 33 cm nu i vecka 36. Jag fick också tid för vaccin den 19 maj, och det känns så jäkla skönt att få det gjort. Studier har
visat att även bebisen får ett skydd, vilket gör oss såå glada. Sambon ska också vaccinera sig den 13 maj, så vi kommer ha visst skydd när bebisen kommer!
Däremot, bebisen ligger fortfarande i säte. Rätt långt ner med rumpan. De var två barnmorskor som fick känna och båda kände samma sak. Hon skickade remiss till ultraljudsmotagningen för att bekräfta att bebisen ligger i säte. Vi har redan tid där
på tisdag, så hon visste inte om de ville kolla tidigare eller om vi kan vänta tills på tisdag.
Pga att jag är blödarsjuk så kommer jag med stor sannolikhet inte få genomföra ett vändningsförsök, och då återstår bara ett kejsarsnitt. Pga blödarsjukan får jag ju inte heller ta emot ryggmärgsbedövning, så isåfall kommer jag behöva bli sövd.
Detta känns så himla ledsamt. Jag hoppades att jag skulle få ta revansch denna förlossning. Jag ser fram emot att få föda vaginalt, jag älskade att föda barn. Det känns som att jag blir snuvad en hel förlossning om jag måste bli sövd. Sambon kommer ju
inte heller då få vara med.
Nu hoppas vi bara på att bebisen på något mirakulöst sätt ska vända sig själv innan det är dags, men chansen för det var inte så stort. Men jag måste hoppas, för jag vill inget annat än att föda vaginalt igen...
